Morro Jable och Jandía: Fuerteventuras södra svans, gata för gata

Vägen nådde Morro Jable först 1970. Innan dess kallades den här klungan av fiskarhus på Fuerteventuras sydspets för Puerto de la Cebada – kornhamnen – som grundades omkring 1900 och i praktiken var avskuren från resten av ön, nåbar med båt och tålamod. Det är ett märkligt faktum att bära med sig när man promenerar längs en strandpromenad som nu sträcker sig över tre kilometer längs Playa del Matorral, förbi fyren och ut mot sanddynerna. Femtio år är ingenting. En del av de äldre invånarna som sitter ute på stolar i de smala gränderna ovanför hamnen föddes innan asfalten kom.

Vad Morro Jable är känt för

Morro Jable är porten till Jandía-halvön, Fuerteventuras långa södra svans, och efter Corralejo i norr är det öns främsta resortbas. Den beskrivningen gör det lite orätt, för platsen har aldrig smält samman till en enda resort. Istället delar två städer en strand och går på två olika klockor.

Promenera längs strandpromenaden från öst till väst och du känner växlingen. Jandía- och Esquinzo-änden är semesterinfrastruktur: hotell indragna bakom pooler, direkt strandåtkomst, solstolar på rad, folk itofflor som bär handdukar klockan elva på förmiddagen.

Fortsätt västerut och husen tränger sig på, gränderna blir smalare och du kommer fram till det gamla fiskekvarteret kring Plaza de los Pescadores. Här fälls fönsterluckorna ner för siesta och stannar nere. Butikerna öppnar när de öppnar. Äldre invånare sitter ute långt efter att besökarna har gått och lagt sig, och pratar i den där obesvärade kanariska tonen som inte behöver leda någonstans. På tisdagarna kommer bönderna in med getost och honung. De två halvorna av staden ligger en kvarts promenad från varandra och ungefär fyrtio år från varandra i temperament, och det faktum att ingen av dem har slukat den andra är det enskilt mest intressanta med Morro Jable.

Det är också utgångspunkten för det vilda. Cofete och Jandía naturpark ligger bakom bergen i väster – anledningen till att par kommer hit en vecka med en hyrjeep och en vag plan.

Var man äter och dricker

Ätandet här delar sig längs samma skarv som staden själv: hamnen eller gamla stan, och skillnaden är inte subtil.

Nere vid piren ligger Restaurante Cofradía, fiskarnas kooperativrestaurang, och den lever på precis det – vad båtarna fångat den morgonen, grillat enkelt, serverat utan ceremoni. Den har blygsamma 3,8, och du bör läsa det ärligt snarare än hoppfullt: det här är en fungerande kooperativmatsal, inte ett destinationskök. Gå hit för ursprunget och utsikten över båtarna, beställ fisken och förvänta dig ingen sommelier.

Längst bort på Playa del Matorral, förbi fyrtrappan, sköter La Farola del Mar sin skaldjursterrass på rätt sätt – 4,3 och en fredagspaella som lokalbefolkningen och stammisarna planerar kring. Det är den sortens lunch som börjar klockan två och inte har något naturligt slut, med sanden några meter nedanför och vinden som gör sitt vanliga eftermiddagsarbete ute till havs.

Men stadens bästa bord är det svåraste att få. La Bodega de Jandía, uppe i gamla stan, tar bara emot bokningar och drivs av Ramón, som lagar traditionella kanariska tapas – vitlöksräkor, fläskkind – med en jämnhet som ger 4,8 och fortsätter ge. Ring i förväg. Ordentligt i förväg. Att dyka upp utan bokning och bli avvisad är ett eldprov här, och det är helt undvikbart.

För något lösare och mer samtida tillämpar El Pellizco på Calle del Carmen modern teknik på ceviche och bläckfisk, hänger lokal konst på väggarna och har live musik. Med 4,7 är det stadens bevis på att gamla stan inte är bevarad i gelatin – någon där lagar fortfarande mat framåt.

Nattliv

Låt oss vara ärliga: Morro Jable är inte en nattlivsstad, och det har vett att inte låtsas något annat. Vill du ha klubbar har du hamnat på fel latitud på fel ö.

Det som finns klungar sig på två ställen. Centro Comercial de Jandía, på resortstråket, är där de irländska och brittiska sportbarerna håller till – fotboll på storbildsskärmar, pints, matchen som rullar in på småtimmarna oavsett avsparkens tidszon. Det är oförblommerat och det fungerar för vad det är.

Den andra polen är Plazoleta de Cirilo López i gamla stan, ett litet torg där kvällen formerar sig långsamt istället för att schemaläggas. Ankaret är Bar Oasis, gamla stans självklara cocktailbar, betygsatt 4,5, öppen från mitten av förmiddagen ända in på småtimmarna – mojitos, Aperol spritz och en lång, långsam båge från kaffeliknande dag till faktisk natt. Ett ställe som täcker fjorton timmar av ett dygn säger det mesta om den lokala definitionen av att gå ut.

Saker att göra

Stranden gör det mesta av jobbet, och den gör det på två tydliga sätt. Playa del Matorral är bred och grund vid sin västra ände nära hotellen – familjeänden, där barn kan gå långt ut innan det blir allvar. Driftar du österut mot hamnen tar vinden i, vattnet blir livligare och det blir seglingsvatten snarare än paddlingsvatten. Var medveten om att de öppna partierna har starkare strömmar; strANDens mildhet är lokal, inte universell, och solbränna är det andra som överraskar folk inom ungefär nittio minuter efter ankomst.

Den där vinden är anledningen till att en hel subkultur kommer hit. Den tvärgående brisen som byggde Fuerteventuras vattensportsrykte blåser pålitligt längs den här kusten, och Otro Modo Surf School – en 4,8 – håller lektioner och uthyrning i windsurfing, kitesurfing och stand-up paddle från staden, och arbetar med vinden snarare än emot den. Nybörjare får den skyddade änden; de som redan vet vad de gör hänvisas mot hamnsidan.

Den andra viktiga dagen är inåt landet och över bergskammen. Cofete & Villa Winter 4x4-safari klättrar upp i Jandía-bergen och dyker ner till Cofete-stranden och den förfallna Villa Winter, och för de flesta besökare är det helt enkelt det enda praktiska sättet att ta sig dit. Betyget 3,9 speglar åkturen mer än destinationen – spåret är oasfalterat, ojämnt och verkligen olämpligt för en vanlig hyrbil. Folk försöker varje vecka med en liten hyrbil. En del ångrar det dyrt. Boka antingen jeepsturen eller hyr en riktig 4x4, och behandla skillnaden som en regel snarare än ett råd.

Shopping

Shoppandet här är anspråkslöst och organiserat efter veckodag, vilket är tyst användbart när du väl vet det. Tisdag är bondemarknad: getost, honung, lokalproducerat, den sortens stånd där personen som säljer osten har gjort osten. Det är det enskilt bästa skälet att laga mat själv ett par kvällar även om du bor någonstans med buffé.

Torsdag är en annan sorts djur – en gatumarknad på Calle Bentejuy, ungefär 9–14, med kläder, skinnvaror och hantverksstånd. Det här är vanligt turistmarknadsområde, med prutande inkluderat och förväntat. Kom tidigt för skugga och armbågsutrymme; vid lunch är gångarna fulla och solen gör verklig skada.

Var man bor i Morro Jable / Jandía

Valet är ovanligt renodlat. Öster om hamnen är Jandía- och Esquinzo-stråket nästan helt resortboende – Hotel Riu Palace Jandía, Robinson Esquinzo Playa och Fuerteventura Princess bland dem – byggda för all-inclusive-paketresor, med direkt strandåtkomst och pooler. Priserna känns mellanklass-resort snarare än lyx, och erbjudandet är ärligt: du går ut ur rummet och ner på sanden, och du behöver inte tänka på middagen.

Gamla stan är det andra alternativet, och det är billigare och mer lokalt – närmare Plaza de los Pescadores, tisdagsmarknaden och hamnrestaurangerna, längre från solstolarna. Välj stråket om du har barn och vill att stranden ska vara en förlängning av hotellet. Välj gamla stan om du vill höra staden snarare än poolen.

Att ta sig runt

Fuerteventura har en flygplats, Fuerteventura Airport (FUE) vid Puerto del Rosario, ungefär 80 km norrut – det finns inget annat sätt att flyga in. Därifrån går Tiadhes busslinje 1 mellan flygplatsen och Puerto del Rosario samt Morro Jable flera gånger om dagen, med en restid på ungefär 1 timme 30 minuter till 1 timme 45 minuter beroende på stopp. Det är också anmärkningsvärt nog den enda busslinjen som betjänar staden, vilket präglar allt annat kring hur du tar dig runt.

Alternativen är transfer eller taxi längs FV-2, eller att anlända med Fred Olsens färja från Las Palmas på Gran Canaria, vilket är ett genuint trevligt sätt att dyka upp – en hamnankomst i en stad som under sina första sjuttio år bara var nåbar till sjöss.

Väl på plats behöver du ingen bil för själva staden. Gamla stan, hamnen och resortstråket går alla att promenera mellan, uppradade längs den där enda strandpromenaden. Du kommer att vilja ha bil – helst en riktig 4x4 – i samma stund som du tittar västerut mot Cofete och Jandía naturpark, eller norrut mot resten av ön, som ligger bra mycket mer än en timme bort. Det är den affär Morro Jable ber dig göra: en stad du kan gå från ände till ände, med en vildmark bakom som kräver fyra drivna hjul.